I lördags vaknade vi upp till en dag som skulle förändra vår värld...
Livet är så skört, så farligt, så oförutsägbart... Det är tur man inte vet när och hur det kommer ta slut. Men det är det som gör mig så fruktansvärt rädd, livrädd! Jag mår illa av den tanken!

Urbans styvpappa Sonny har hastigt, alldeles för tidigt, lämnat oss... Han har betytt väldigt mycket för Urban, och Urbans syskon har förlorat sin pappa, Alice sin "moffa"...det är fruktansvärt vidrigt! Såna här dagar får man sig en knäpp på näsan.. Vad är det och tjafsa om att Oliver tar på sig sin favvo-tröja trots att det är en fläck på... Eller vad spelar det för roll om det ligger tvätt på golvet eller om vi äter falukorv två dagar i rad?! Nä, skärpning! Var rädda om varann och uppskatta de små sakerna... Och glöm inte tala om för varann vad ni betyder! ❤❤❤